you put a smile on my face
Jag drunknar i läxor då jag är expert på att skjuta på dem tills dan innan de ska vara klara. Dessa två veckorna (40 & 41) har vi bara en massa prov och inlämningar känns det som. Sjukt jobbigt.
Jag ska tex göra en analys på en grupp och lämna in ett arbete om detta, och den ska in imorn. Hur långt har jag kommit? Jo, runt åtta rader. Detta ska utvecklas till flera sidor. Låter de bra eller?
Återigen undrar jag hur jag fått stämpeln "plugg".
Den passar inte.
Jag ska tex göra en analys på en grupp och lämna in ett arbete om detta, och den ska in imorn. Hur långt har jag kommit? Jo, runt åtta rader. Detta ska utvecklas till flera sidor. Låter de bra eller?
Återigen undrar jag hur jag fått stämpeln "plugg".
Den passar inte.
Alls.
Jag borde verkligen inte sitta här och skriva detta. Borde inte ha flikar som facebook, bdb & twitter uppe. Men jag kan inte rå för att ta bort dem. Kan inte stänga ner msn eller kryssa mappen med bilder.
Jag borde egentligen sitta o plugga stenhårt nu.
Jag borde egentligen sitta o plugga stenhårt nu.
Ångest.
Ångest över att inte hinna med.
Ändå kan jag inte göra det jag ska när det fortfarande finns tid.
Ångest över att inte hinna med.
Ändå kan jag inte göra det jag ska när det fortfarande finns tid.
Och mitt i all denna ångest, så känner jag ändå glädje och lycka.
Är det så här det känns att älska?
Är det så här det känns att vara älskad?
Är det så här det känns att älska?
Är det så här det känns att vara älskad?
we are golden
Jag är glad. Lycklig.
Jag blir alltid lika förvånad när jag inser det.
are you listening
i'm feeling lonley and it seems to stay
it's been a while since i felt that way
Skriva är något jag gör när jag är ledsen. Nere. Kalla det vad du vill.
Skriva gör jag när jag inte mår bra.
Därför står bloggen väldigt stilla. Jag mår inte dåligt lika ofta längre. Inte som då. Inte som -08.
Skriva gör jag när jag inte mår bra.
Därför står bloggen väldigt stilla. Jag mår inte dåligt lika ofta längre. Inte som då. Inte som -08.
Numera händer det bara enstaka gånger. Så förvänta er inget av mig. Förvänta er inte att jag ska skriva som förut, för det kommer inte hända. Bloggen kommer finnas kvar, men bara uppdateras när jag känner för det. Precis som det senaste månaderna.
Skriva är någon jag gör när jag är ledsen. Därför kan ni inte heller förvänta er att alla inlägg ska vara texter med enkla ord utan någon speciell mening. (typiska idag-har-jag-inlägg) Alla ord är väl valda ur den smärta de fötts.
xoxo
your arms feel like home
klockan tickar
sekunder
minuter
timmar
dagarna bara försvinner
Det finns aldrig tillfälle att blogga längre. Har knappt någon tid, och så får jag väl erkänna att jag tappat intresset en aning. Blogga var något jag gjorde när jag inte hade något annat för mig. Eller när jag hade något att berätta. Nu mera gör jag saker all the time. Om jag skulle försöka skiva ner allt jag gör (vilket jag borde, för det är så man minns bäst) skulle jag få skrivkramp!
Dagarna går snabbt om man tänker i timmar. Men sjukt långsamt om man tänker i terminer!
Nae, nu tänker jag inte sitta här o dega mer! Dags för plugg!
xoxo
ja tijnah, jag vet att du hatar när jag är sådär äckligt glad. Men det är precis vad jag är, äckligt kär.
standing on a rooftop
vissa dagar går bättre än andra
vissa dagar kan man le för att man vill och inte för att man måste
vissa dagar känner man sig mer älskad än andra
vissa dagar tar tomheten över din kropp, medan andra dagar gör ilskan det
vissa dagar..
vissa dagar är just som denna, bara skit, skit, skit.
Simon, Tijnah, Amela och Lottie - ni betyder mest. alltid <3
